Örongodis med snagg.

Nästan precis som det är med skrivkliet, är det med örhängen. Jag hinner glömma att jag gillar dem och de försvinner ner nånstans i nåt som skulle kunna vara tomma intet, men är en liten lortig korg med lock som en gång såldes på Ikea i trepack och förgyllde nåt badrum i en lägenhet vi redan glömt.

Ibland dyker de liksom bara upp igen, och kräver att hängas där de bör, och nu hände det i samma veva som ett plötsligt behov av att klippa håret outsägligt kort på sidorna och vara långt och lockigt ovanpå. Varför ett sånt frisyrbehov dyker upp, och varför det ibland händer just i vårt hushålle får jag lite lust att peta och dra i en annan kliardag.

Vi satt i alla fall vid köksbordet, Hon och mitt nytrimmade jag, med låtsasindiska låtsasguldringar i örat. Och med fjärilar på hjärtat bara för att Hon har brunagröna ögon med skatter i, luriga bryn och bara för att Hon säger:

- Snyggt. Lite bögigt och det gillar jag.

Fågelfrö.

Ibland kan man faktiskt, tro det eller ej, få sig ett fågelfrö i inkorgen, och det räcker minsann.

It's been a while, men jag är här.