Jag och du, Skrivkliet, har nästan glömt att vi finns. Fastän det fullständigt hänger gardiner av grejer i luften. Som de där gardinerna i tegelhuset på vägen till Teven.
Neongul spets, som syns ordentligt. Det är hög tid nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar