Jag står i en smyckebutik någonstans mitt i ett stort köpcentrum. Ett sånt man så lätt får shoppingkoma i. Ifall man glömmer att äta eller skaffa kaffe i tid. Nyper i kläder på måfå med stirrig blick och blir svettig på ryggen.
Men den här gången bråttom. In i en affär bara för att införskaffa något till Henne. En klassiker. Fyllajämntpresent.
Nummerlapp. Och jag andas nästan på monterglaset och väntar otåligt på min tur. Jag vet ju precis vad jag vill ha.
Inser att någon står precis bredvid mig och stampar lika rastlöst på småsmutsiga tygskor från Billiga Skoaffären runt hörnet. Kikar upp och får syn på en frisyr som icke kan misstas. Om den inte sitter på Medelålders Kvinna på Landet som bara fått en busigtlättsköttmenändå litekvinnligpånåtvis-frisyr hos frisören vill säga. Relativt vanligt förekommande fenomen. Här. Ute.
Men denna dag befinner vi oss nästan i stan. Så. Där står vi i vår kö. Med våra frisyrer, slitna jeans, väst, lortiga tygskor och svettiga nummerlappar framför montern med dyrt designsilver med riksflatasignatur.
Jag vill börja fnissa. Högt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar