Vissa saker tål att väntas på. Så säger man.
Och nu känns det som att det blir många av dom där sakerna. Att vänta på, som en hel lista. Kanske är det bara vintern som spökar. Här brukar vi skylla väntan, tårar, gråa ringar och hår på november, men nu är det februari. Mer november än någonsin alltså.
- Använda högklackat. Tjugo år senare och allra minst jag själv trodde ens på tanken. Eller att jag hade väntat för den delen. Men snygg kände jag mig. Check.
- Lön, meränprecissåattdeträcker, per månad, pronto, åtminstoneframtillsommaren. Check.
- Gräsmatta och sjölukt.
- Fräknar.
- Den vilda bebin.
- Ett litet frö i alla fall.
Jag väntar förresten på några fler också. Check, alltså.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
tack för din kommentar!vilken tur för mig för nu hittade jag hit till din fina blogg! förstår jag det rätt att ni ruvar på ett bebisfrö!?Jag kommer att följa denna vackra blogg!Ramberget ja, där har man gått ett antal rundor och funderat över livet.....mmmm..
SvaraRaderaÅh, tack själv!
SvaraRaderaApropå frön. Inte än. Men vi hoppas på snartsnart!
Jag bodde precis nedanför Ramberget förut och det blev min alldeles egna lilla utpost då! Fint med klippor, alla rökpelare över stan och havet längst bort. Saknar det ibland, det gamla bergskrället!
Så kul att du skriver igen Mia :)
SvaraRadera/Målaren N från GK.